STOR kram till dig Hanna!
Hoppas det hjälper med lite medicin eller vad de ger dig. Stor kram!
Känner precis likadant! Det är skitjobbigt och man undrar liksom var gränsen går. Är det normalt att känna så här eller borde man typ ehhh... söka hjälp? Man blir så sårbar som mamma, hjälp! / Liv
Känner precis likadant! Det är skitjobbigt och man undrar liksom var gränsen går. Är det normalt att känna så här eller borde man typ ehhh... söka hjälp? Man blir så sårbar som mamma, hjälp! / Liv
Hoppas du snart få må lite bättre. Vi hoppas på längre ljusare dagar och vårsol!
(du gnällde ju nån gång över att vi var så anonyma i kommentarerna. Nu vet du exakt eller huuuur ;)
Tycker det är Så fantastiskt bra att du delar med dig av detta. En hel hög med cred till dig! Och en kram, om du nu vill ha det. Vissa är så okramiga. Det är också ok. Slutsvammlat.
KRAM Till dig Hanna.
Tänker på dig! Hör av dig om du vill ut o promenera eller bli bjuden på fika eller något annat. Hör av dig om du vill helt enkelt! 😉👍🏻 KRAM!
Tänker på dig! Det är ju bara höra av dig om du typ vill ut och gå, bli bjuden på fika eller något annat. Hör av dig om du vill helt enkelt. KRAM
Styrkekram!
Åh! Igenkänningsfaktorn är skyhög. Förutom att jag inte har några barn att dö ifrån. Kommer att bli uppäten av en liten hund istället.
Tips! Kolla inte på Undercover Boss på TV innan du går och lägger dig. Gjorde det här om kvällen, och grät floder över den snälla bossen som startade collegefund till med lågavlönade medarbetaren med hundra barn och sjuk fru.
Krya på dig! Kram!
Det kommer bli bättre. Kram! ❤️✨
Du är inte ensam! Tänker likadant och så får man höra "oroa dig inte så mycket" av omgivningen. Ibland har jag tänkt att jag har extra mycket av något mammahormon som gör att man ska vara försiktig o upptäcka faror, vilket ju är en bra grej. Har fått lite verktyg att jobba med min oro tex -vad är oddsen att det sker? Sannolikheten att det händer är kanske inte jete stor när man tänker efter :-) Att jag tillåter mig själv att vara rädd men att jag kanske ändå klarar att göra det läskiga, eller så gör jag det inte, men att jag kan styra över oron och ändå har kontrollen. Att jag känner oro för att jag är trött och att oron kommer passera efter en natts sömn men att jag kanske får acceptera den för stunden och inte försöka jaga bort den. Ja lite luddigt kanske men vet iaf att det är sjukt jobbigt o höra "oroa dig inte det är ingen fara" För mig har det blivit bättre med äldre barn... Haha tyvärr ska vi alla dö och att oroa sig kommer inte påverka detta faktum ett dyft :-)
Krya på kram till dig Hanna!