Just nu:

Vårat gräs har blivit svinlångt så vi konstaterade att vi nog borde klippa det. Så nu gör vi det.
Eller ja, Martin klipper. Jag gör annat.
 
Jobba på brännan är också ett jobb. Det hörs ju på namnet.

Stuck.

Såg ni filmen igår?
 
Jag skickade upp Martin att titta på fotbollen i sovrummet så jag kunde gråta ifred. Och som jag grät. Herrejösses. Tårarna rann från kinderna och ner i halsgropen där dom bildade en liten, liten pool.
 
Där var tårpoolen. Nu har den absorberats upp av huden.
 
För övrigt så har jag en hårsnodd i håret som inte går att få bort. Sitter som berget. Intrasslad som satan. Som det ser ut nu kommer den få sitta där resten av livet. Om jag nånsin kommer gifta mig så kommer jag alltså skrida uppför altaret med en hårsnodd hängande i bakhuvudet. Det är ju inte exakt vad jag hade tänkt mig.
 

Det hade varit bättre med "Tack"

Idag när jag lämnade ungen på dagis kom en vikarie fram och sa "Jag måste bara få säga att Elly är en så himla härlig tjej. Väldigt rolig!"
 
Hur glad blev jag över det? Svinglad! Och mallig. Så mallig att jag valde att svara "Ja, jag vet"?? Det hade varit mer ödmjukt att säga "Tack! Vad snällt sagt", det hade det verkligen.
 
Min unge är härlig. Och rolig. Det är nog den finaste komplimangen jag nånsin har fått. Jo, det var en komplimang till mig - det är ju mig hon har ärvt det där härligt roliga ifrån. Från Martin har hon ärvt frisyren. Om det hon har ens får kallas frisyr. Antagligen inte.
 
Min härliga unge äter frukt-på-maten-frukt på verandan.