I'm the boss.

- Martin! Ställ dig med armarna i kors och titta ut mot havet.

- Du kan inte bara bestämma vad jag ska göra.
 


Det kan jag visst.

Keep´s on trotsing.


Det här fostret jag bär på - så jävla olydigt. Så JÄVLA olydigt. Idag har vi varit i Västervik och försökt oss på en vändning eftersom Lillebebis prompt ska ligga med röven neråt istället för huvudet som lagen säger att den borde i vecka 36.

Ville Lillebebis vända på sig?
Det ville Lillebebis såklart inte.

Två läkare hävde sig på och tryckte och klämde, men icke. Fortfarande röv neråt. Efter tre försök gav dom upp. Så nu hoppas vi på att den voltar frivilligt inom två veckor, annars får vi en planerad uppsprättningstid. 

"VÄND PÅ DIG FÖR FAAN!!" har jag skrikit upprepade gånger nu ikväll. Lyssnar Lillebebis? Jag skulle inte påstå det. 

Det kommer nog gå... bra, det där födandet.

Samtal i bilen, efter att precis ha sett en förlossningsfilm på Föräldragruppen:

Martin: Alltså, såg du...

Jag: Jag såg.

Martin: Men allvarligt, fy faan.

Jag: Så jävla hemskt.

Martin: Kan man vara fulare än hon som födde?

Jag: Varför hade hon massa tofsar i håret?

Martin: Och hennes underbett, in med na i duschen och hon drunknar.

Jag: Om jag är sådär ful när jag föder får du säga till mig.

Martin: Sätter du upp sånna färgglada tofsar i luggen, då lovar jag att dra ut dom. På stört!

Jag: Tack älskling.


----

Martin: Vad tyckte du annars då? Om själva förlossningsgrejen menar jag?

Jag: Äh, jag vet inte. Jag störde mig mest på hennes frisyr.  Du då?

Martin: Jag hade svårt att koncentrera mig på nått annat än underbettet.




Vi vet hur man fokuserar på rätt saker, vi.