Det är söndag. Det är dags för söndagspunkterna!

- Jag har varit hos en läkare nu.
 
- Kanske den trevligaste läkaren jag nånsin mött. Hon kändes så uppriktigt omtänksam och kunnig att jag ville lägga in hennes nummer på snabbuppringning och för alltid känna att hon bara fanns en knapptryckning bort.
 
- Det verkar inte röra sig om nån dödscancer i alla fall. Herregud, vilken tur. Är det nått jag inte vill så är det att dö.
 
- Men hon hittade en urinvägsinfektion, ett väldigt lågt blodtryck och nått slags utmattningsymptom. Och så tog hon hälften av blodet i mitt blodomlopp och skickade iväg för vidare undersökning.
 
- Och en mugg urin.
 
- Vi har bytt toadörr och lagt golvet klart uppe idag!
 
- Om man med vi menar pappa, farfar och Martin. Jag sköter mest marktjänsten, jag. Ser till att dom får fika och mat och vaktar barnen och så - sen tar jag vid med spacklande, laserande, målande och tapetserande när alla har gått hem.
 
- På fredag ska Martin och jag åka bort. Han fick det av mig i julklapp och det ska bli så himla skönt att åka iväg bara vi två.
 
- Vart vi ska? Vad vi ska göra? LÖS DEN HÄR KLURINGEN SÅ VET NI.
 
- Jag vet. Jag borde få jobb i På Spåret-redaktionen.
 
- Nu ska jag gå och ta på mig pyjamasen.
 
- Och kanske stannar jag till lite i hallen däruppe och njuter av min färdiglaserade plywood.
 
 - Sitt inte uppe för länge nu, det är en dag imorgon också.

Lidandet del 2.

Nu kanske ni sitter därhemma i stugorna och tror att jag mår bättre idag - men det är helt fel, det gör jag inte. Jag mår faktiskt sämre. Javisst, vet ni. När jag körde skurmaskinen på jobbet imorse var jag så svag och ynklig att jag till och med började fundera på vilka psalmer som skulle spelas på min begravning. Tänkte mig nått sorgligt men ändå upptempo. Nått som gör folk ledsna men ändå får dom att vilja stampa takten och säga "Ja, hon är död men va kul vi har". Ni som kan eran psalmbok - finns det nån svängig bit som passar in här?
 
Hursomhelst så har jag en tid hos läkaren imorgon. Och antagligen kommer hen säga att jag har blodbrist som jag hade sist jag mådde såhär och så får jag tabletter som gör att det känns som man skiter cement och sen är allt som vanligt igen. Eller så är det dödscancer. Hoppas inte på dödscancer.
 
//Experten på sjukbilder

Lidande.

Sak jag försöker undvika idag: Att svimma på jobbet. Är så sjukt yrslig och jävlig?
 
Förr när jag var gnällig och hade krämpor sa alltid mormor att det skulle gå över tills jag gifte mig. Men alltså, nu har jag ju gift mig och det verkar inte hjälpa? Betyder det att det aldrig kommer gå över nu? Eller att jag måste gifta om mig? Jag vet inte. Och mormor är avliden och kan ej ställas till svars.
 
Sak som gläder mig i eländet: Att jag fick till en så perfekt tyck synd om mig-bild.