Biffen_86@hotmail.com

Jag vet inte vad ni har gjort ikväll - men jag har i alla fall tränat.


Lite chips och Cola på det här bara så är kvällen fulländad.

När allt skiter sig. (Nej, ingen har fått kalla fötter)

Vi har bestämt att vi ska gifta oss i Mellbystrand, det vet ni ju. Det är mitt favoritställe på jorden och jag har lyckats påverka Martin till att tycka det också. Alltså, jag behövde verkligen inte kämpa hårt för att göra det. Jag tog ner honom till stranden, satte honom i en solstol framför solnedgången, bjöd på bärs och viskade "Du älskar Mellbystrand" upprepade gånger med sån här väsande hypnotisörröst och ja, sen var det fixat.
 
 
 
När Martin sen friade till mig frågade han inte bara om jag ville gifta mig, utan om jag ville gifta mig specifikt i Mellbystrand. Och det ville jag ju. Och ni vet ju storyn, vi bokade Strandhotellet (vår favoritplats förutom stranden), kyrka och skickade ut Save The Date-kort. Och sen kom den här härliga nyheten:
 

Ni förstår ju att jag började gråta (jag grät i och för sig till Sweet Home Alabama härom kvällen med, så det säger inte så mycket). Vi har byggt upp hela vårat bröllop runt det här stället. Bestämt menyn efter vad vi brukar äta där på somrarna osv. etc. osv. Men det löste sig! Javisst, underbara Andreas som är en av krögarna tog kontakt med mig på instagram, ringde upp och berättade att Bostadsrättsföreningen skulle köpa nyttjanderätten och låta dom fortsätta driva verksamheten. Nu var det bara lite pappersarbete kvar och förra måndagen gick dom äntligen ut officiellt med att Strandhotellet skulle leva vidare. Jag suckade en så kraftig lättnadenssuck att Pellans hår och kjol fladdrade till i vindpusten.
 
MEN SÄG DEN GLÄDJE SOM VARAR.
 
I fredags ringde jag hem till Martin och bara "Har du ringt turistbyrån i Laholm? Vi måste kolla BLA BLA BLA, TJAT TJAT TJAT" och han bara "Nej, jag har inte ringt. Jag sitter nämligen på Hallandspostens hemsida just nu och ja, det ser inte ut som vi har nånstans att vara trots allt" och jag bara "SAY WHAAAAT?" (alla som är lite gangstah säger så).
 
Och jag klickar mig in på hemsidan och läser att bostadsrättsföreningen inte har fått fram pengarna som krävs. Tidsfristen har gått ut, blivit förlängd och gått ut igen. Tomas Carlsson (som har nyttjanderätten nu) verkar göra allt för att få ut krögarna och vi står utan lokal. Och jag vet inte om det är helt kört. Jag vet inte ett dugg. Vi kan inte skicka några inbjudningar och vi vill inte skjuta på nånting ifall det skulle lösa sig. 
 
Och nu tycker ni säkert vi är larviga, men vi vill fan inte tänka om. Vi kan inte det. Vi vill inte fira vår kärlek nån annanstans. Om det bara vore själva ceremonin och löftena som var viktiga kunde vi lika gärna dra till Skansen på sånt här Bröllops-drop-in. Eller Las Vegas kanske. Det känns ju i alla fall lite glammigare att gifta sig framför Elvis än framför nån jävla järv i en djurpark.

Ny MERA-krönika!

Den här texten skrev jag när jag trodde allt var frid och fröjd och vademecum (eller vad det nu är man säger) men om ni tittar in om nån timme så ska jag berätta varför bröllopet håller på att ställas in. Men tills dess; ett stycke krönika:
 

Jag ska gifta mig i år. På riktigt alltså. Det är inte så att jag har som nyårslöfte att ”2015 ska bli året då jag gifter mig” utan jag har blivit friad till. Fått en ring och allt. Eller ja, egentligen har jag fått två – och lyckats tappa båda (jag kan inte rå för att jag titt som tätt drabbas av akut fingeravsmalning som gör att ringar obemärkt bara faller av mig.) så jag har ingen just nu. Men i själen och hjärtat är jag förlovad, som vi ringtappare brukar säga.  Men det ska ni veta, att det här med att anordna ett bröllop, det är fasen inte gjort i en handvändning. För att ni ska få ett litet hum om vad jag har att stå i tänkte jag dela med mig av min ”Att göra inför giftermålet”-lista. Varsågoda:

1.       Lära vårt minsta barn att gå. Vi har tänkt att våra två döttrar ska gå in i kyrkan först och vara sådär söta att folk lägger huvudet på sned och blir tårögda och så. Men som situationen ser ut nu så blir det en som gulligt promenerar altargången fram och en som liksom hasar sig fram på armbågarna. Det kommer inte riktigt ge samma gråtmilda effekt, tänker jag.

 

2.       Skriva om en låttext. Vi vill spela Håkan Hellströms ”Gårdakvarnar och skit” i kyrkan. Den är fantastisk fin och låtraden ”jag går inte isär när jag går med dig” har en speciell betydelse för oss. Däremot känns raderna ”Det kommer inte alltid att vara vi två” och ”jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen” inte helt passande när man precis ska till att lova varandra evig trohet tills döden skiljer en åt.

 

3.       Hitta en duktig tatuerare med portabel tatueringsmaskin (eller vad de nu använder för verktyg). Nej, jag ser ingen annan utväg på det här med ringen än att jag ristar in den saten i huden. Vi låter det bli en del av ceremonin helt enkelt. Jag trär på Martin hans ring, ser honom kärleksfullt i ögonen och han bara… backar undan och låter tatueraren börja jobba.

Ja, och utöver det här är det ju massa andra småsaker att ordna med, som att boka kyrka, lokal, präst, beställa hindersprövning, skicka inbjudningar, hitta boende till gästerna, bestämma meny och så vidare. Men det får min blivande man ta hand om. Herregud, jag kan ju inte göra allt. Skriva om bitar ur en låttext och lära ett omotiverat barn att gå är inte gjort på en dag direkt.