Kär i en kändis.

Pellan: Jag älskar Orup.

Jag: Jaså?

Pellan: Japp. 

Jag: Hur kommer det sig?

Pellan: Han sa ju det i sin sång förut. Den med pojkarna på rad.

Jag: Va? Gjorde han?

Pellan: "Kom med oss ut ikväll, kom med oss i natt. Hur ska dom nånsin kunna veta att BARNA ÄLSKAR MIG"
Jag är ett barn - alltså älskar jag Orup.


Så jäkla logiskt när man får det förklarat för sig.

Det slutar inte där.

Inte nog med att jag planterar om blommor och säger saker som "Nehe, det är en dag imorron också" när Martin ska till att fylla på mitt vinglas - nu har jag omedvetet köpt en EXAKT likadan jeanskjol som mamma hade när jag var liten. Är det en för tidig 30-års kris jag har att göra med här??
 
Det verkar ju onekligen så.
 

Vad händer med mig?

Häromdagen planterade jag om sticklingar från mitt Elefantöra. Satte dom i litet vattenbad först så rötterna skulle ta sig och sen i jord. Och så pratade jag med mjuk röst och sa saker som "sådär, här kan ni växa och bli riktigt stora!"
 
Hur vet jag ens vad sticklingar är? Varför styr jag med växter? Vem har jag blivit? 
 
Så jävla skrämmande beteende.
 
Mamma Elefantöra.
 
Mina små bebisar!
 
Jag fick Kay Bojesons fåglar i bröllopspresent av jobbet. Eller ja, VI fick. Vi var tydligen 2 som gifte oss.
 
Men om vi skiljer oss - då flyttar fåglarna med The Crazy Flower Lady. Det är allt jag säger.