Vi måste reda ut nått.

Min blogg, den är lite som kisset i duschen, ja fast utan den lite fräna lukten och skuldkänslorna man får när vattnet färgas gult. Den förnekas.

Ja, jo. Så är det.
Kommenterar ni så gör ni det anonymt, under fejkat namn eller via sms. Allra helst kommenterar ni inte alls. Och jag undrar vad det beror på. Det ger mig huvudbry, som man säger i mer bildade sammanhang.

Och jag har tänkt mycket på er idag. Vilka ni är som läser. Delat in er i kategorier, dragit linjer, tuggat på pennan och lagt pannan i veck. Inte så smickrande men nödvändigt.
Jag kom inte fram till mycket, det gjorde jag inte. 

Så, hjälp mig. Anonymt såklart, fegisar. Vilken kategori tillhör du?

Nära vän.
Vän till en vän.
Bloggvän. (Vi som bloggar från samma ort och kommentarstöttar varann sådär onaturligt härligt.)
Familj.
Min mamma har tvingat dig att läsa.
Du retar dig som faan på mig (jag är en sån man retar sig på, det säger Purra).
Håller koll på Pata (jag vet att ni finns).
Vän till Martin.
Känner inte mig men hamnat här av en oturlig händelse.


Så, minst 200 kommentarer förväntar jag mig på det här inlägget.