Träffas på andra sätt.

Jag saknar er. Det känns som vi inte har setts på svinlänge? 

Men så länge bloggen är i koma kan vi väl hänga på Instagram istället? Gilla varandras bilder och skicka hjärtanemojisar till varann och så? Ja? Bra.

Foreningsgatan8b heter jag där. I verkliga livet heter jag fortfarande Hanna. Jag har inte bytt namn till min bostadsadress. Jag är inte sjuk i huvudet.

En vandring i minnenas förlossningskanal.

 
Idag är ingen vanlig dag för idag är det Siris 2-års dag! GRATTIS min älskade lilla galning! Och ja, jag tänkte göra som vanligt och ge er en liten tillbakablick på själva dagen hon föddes. Att vi tillsammans vandrar längs minnenas förlossningskanal, kan man säga. Det blir väl kul? Ja, det blir det.
 
Jamen, låt oss då ta oss tillbaka till tisdagen den 15 april, 2014:

17.08: Vi tar cyklarna för att åka och hälsa på Michael och Vonki en sväng. Fika lite och så.
 
18.30: Jag börjar få lite ont i ryggen och känner att nått är på gång. Säger "Det känns faktiskt som nått är på gång".
 
19:10: Vi cyklar hem. Vi stannar ju inte och sover över hos dom när vi bor så nära? Det hade ju varit jättekonstigt.
 
Magen i litet solsken på tisdagskvällen. 8 JÄVLA dagar över tiden.
Typiskt Siri att inte komma när man ber henne.
 
 
Onsdag 16 april, 2014.
 
02.00-04:00: Jag vaknar till och från värkar som efter 4.00 kommer med nästan exakt 10 min mellanrum.
 
04.15: Jag går och kissar lite och googlar "värkar med 10 minuters mellanrum". Säger till Martin att det är igång men att han kan sova kvar ett tag till.
 
04:16: Får en blick som jag väljer att tolka som en "TROR DU JAG KAN SOMNA OM NU?"-blick.
 
05:02: Jag ringer förlossningen och bara "Hej, jag heter Hanna och har värkar med 10 minuters mellanrum. Dom gör inte så himla ont men jag är lite av en nybörjare på det här och undrar vad jag ska göra nu" och barnmorskan bara "Hej Hanna. När dom kommer var femte minut är det dags att åka. Hej då."
 
05.03: Eller ja, riktigt så stelt var inte samtalet men ni fattar.
 
06.20: Värkarna dyker nu upp var 6:e minut, morsan har kommit för att ta hand om Pellan och vi bestämmer oss för att åka in. Man har ju hört att det kan gå väldigt fort när det väl satt igång.
 
06.21: Man ska inte tro på allt man hör.
 
07.20: Vi är framme i Västervik och blir visade till ett rum. Dom kopplar på CTG, ser att värkarna är regelbundna, konstaterar att livmodersnånting är helt utplånad och att jag är öppen EN HEL CENTIMETER.
 
08.00: Vi firar den jätteöppningen med att går ner till Espresso House och ta en kopp varm choklad.
 
09.00-11.30: Går runt lite planlöst i Västerviks stad och andas mig igenom värkarna som blir kraftigare.
 
12.00: Är nu öppen 3 centimeter.
 
12.01: Vid den här tidpunkten har vi alltså gått tillbaka till sjukhuset. Jag har inte bara låtit nån random person på stan mäta livmodershalsen på mig. Jag har problem med att duscha i offentliga omklädningsrum, jag skulle inte låta vem som helst mäta min livmodershals? Vad tror ni om mig?
 
12.54-18.00: Vi har fått ett eget rum, jag har tagit ett bad, börjat nyttja lustgas och värkarna gör ont, ont, ont men jag öppnar mig inte riktigt som jag ska. Martin är helt underbar och precis sådär lagom stöttande som jag vill att han ska vara.
 
20.00: Barnmorskan kommer in och jag bara "MÄT NU. Nu är jag öppen MINST 27 centimeter!"
 
20.02: Och det var jag! Om man med 27 cm menar 5. Va faan?
 
20.03-22.52: Har ont och så. MEN INGET HÄNDER JU.
 
22.53: En stor dansk läkare kommer in för att ta hål på mina hinnor men dom är osäkra på om det går efter som dom verkar vara "fyllda av kärl". Typiskt mina hinnor att vara krångliga, tänker jag.
 
23.00: Den store danske läkaren spräcker hinnorna ändå och vad som känns som en mindre swimmingpool rinner ur mig.
 
 
Torsdag 17 april, 2014.
 
00.34: Jag får ryggmärgsbedövning. Narkosläkaren säger att jag har en "perfekt ryggrad" som "inte alls är nån utmaning att sticka i". Jag har så ont att jag inte kan svara - men hade jag kunnat det hade jag såklart gett hans ryggrad komplimanger tillbaka.
 
01.56: Min kropp vill börja krysta. Barnmorskan säger att nej, vi ska vänta. Min kropp lyssnar dåligt och krystar glatt på ändå.
 
02.45: och krystar på.
 
03.30: och krystar på.
 
03.40: Och krystar ÄNTLIGEN ut ungen!!
 
4035 gram tjock, 50 lång och med handen inböjd under hakan så hon fastnade lite grann på vägen ut.
Världens finaste lilla Siri.
 
Första bilden. Pass opp för skymt av bröst.
 
Ja, sen kom barnmorskan in med nål och tråd och sydde nått slags mindre broderi i underlivet på mig innan vi serverades kaffe och firarmackor.
 
Förlossningen tog ungefär 20 timmar och gjorde såklart svinont men jag skulle absolut inte vilja ha den ogjord. Det var en ganska maffig sak att få uppleva.
 
Jag ger förlossningen 2,5 av 5 moderkakor.

Lillebror tipsar:

Lina: Vart kan man köpa typ pepparspray? Jag skulle nog behöva ha det när jag är ute och går helt ensam på kvällarna. Man känner sig ju inte helt trygg nuförtiden.
 
Lillebror: Du kan ju ta vanligt hårspray och peppar bara, det borde funka lika bra.
 
 
Utvärdering av tips.
 
Nackdelar:
Det känns som det finns en oroväckande stor risk för att man hinner bli mördad under tiden det tar att få fram pepparkvarnen, mala kryddan och tillsammans med hårsprayet lyckas sikta rakt in i förövarens ögon. 
 
Fördelar:
Det underlättar ju polisens spaningsarbete när dom vet att den skyldige är nån med "väldigt hårt sprejad frisyr".