Svar på tal.

 Jag har mött lite kritik från min familj angående den växande klädhögen i sovrummet. Det talas om att den borde "åtgärdas snarast", att det "inte ser så trevligt ut med kläder ÖVERALLT" och att man "fan håller på att slå ihjäl sig när man ska försöka ta sig fram".

Som svar på det skulle jag vilja säga:

1. Textil gör, enligt experter, ett rum mycket mer ombonat och hemtrevligt. Är det nånstans man vill ha det ombonat och mysigt är det ju i sovrummet.

2. Martin, Älskling. Du är brandman. Herregud, du ska kunna gå i eld - då bör du ju klara en enkel klädhinderbana?

3. Pellan - Du förstår ju att du inte har nån talan i den här frågan. Att klaga på att jag stökar ner är att kasta sten i glashus. Eller ja, snarare betongblock. Att kasta betongblock i ett glashus.

4. Vi talar om en säkerhetsrisk här. Om Pellan springer in i vårat sovrum och kastar sig handlöst ut på golvet nu så landar hon mjukt i linnen från Acne (okej, Gina Tricot) och byxor från Cheap Monday. Om jag plockar iordning landar hon på hårt trägolv och kan bryta nacken. Vill du ha hennes brutna nacke på ditt samvete Martin? Nej, jag tänkte väl det.



Ja, ja. Jag SKAA väl städa då.


Oj då.

Jag hade nån bildeffekt på ipaden som hette "värmekamera". Nu vet inte jag helt säkert, men det verkar ju som att jag har feber i halva ansiktet?

Hoppas det inte sprids. Jag har inte tid att vara sjuk.

 

 


Min mamma är släkt med min lillebror.

Mamma: Jag sydde mycket kläder till barnen när dom var små.

Lotta: Jaså?

Mamma: Ja, bland annat så gjorde jag sånna här söta små tränskott med dubbelknäppning och...

Jag: Vad sa du?

Mamma: Tränskott. Du vet, dom där beigea med randigt foder...

Jag: Du menar trenchcoat? Det heter trenchcoat.

Mamma: Trenchcoat? Nej, det tror jag inte på. Jag har då alltid sagt tränskott.



Ja, det finns folk som alltid har sjungit "Teddybjörnen Fredriksson, hans moster var afghan" också, men det betyder inte att det är rätt för det.


Tredagars.

I fredags efter jobbet blev jag och syster upphämtade av mamma och hennes vän/kollega Lotta och begav oss västerut på SPA-helg (kan eventuellt ha varit österut. Eller söderut. Jag kan inga väderstreck, jag kan inte ens höger och vänster).  

lördagen var vi alltså på Torekovs Warmbadhus. Där fick vi varsin topp-till-tå-behandling som varade i 2,5 timme. Ansiktsmassage, fotmassage, alginpackning, tångbad, helkroppsmassage... Herrejösses, jag var så mjuk och len efteråt att jag bara ville gå omkring och ta mig på huden hela tiden. Sen gjorde vi i stort sett ingenting mer den dagen. Nån bit lax fick vi i oss men sen var vi tvungna att vila. Man blir ju väldigt trött av 2,5 timmes intensiv avslappning.

söndagen åkte vi till Ullared för att spendera lite pengar. Om man med lite menar mycket. Det verkar som att mitt köpstopp på nått oförklarligt sätt upphävdes därinne på Ge-Kås? Som att sparandet inte gällde kaffefilter, gladpack och jeans för 129,90? Konstigt det där.

Ja, och sen åkte vi hem.

Litet tacktal som avslutning:

Tack mamma och pappa för den här födelsedagspresenten, den var helt underbar! Tack Lina för att du låg vaken och pratade skit med mig till 00.30, båda kvällarna. Jag vet ju att du vanligtvis går och lägger dig vid 20.30 prick. Tack mammas vän/kollega Lotta för att du stod ut med oss. Jag har tagit upp som förslag att vi kanske kunde adoptera dig som mammas lillasyster? Vi skulle behöva mer vettigt folk i vår familj. Jag ska fila lite på detaljerna ang. det. Och tack Scorett för din outlet. Jag är väldigt nöjd med mina nya skor. Båda paren.


Nu ska jag sova. Hej på er.


Ogenomtänkt

Idag är vi på Torekovs Warmbadhus. Man skulle ta med sig egna tofflor hit. Jag är inte helt säker, men det känns som att personalen tittar lite snett på mina.


Inte min favvosjukdom. Knappt topp fem.

Vi har fått lite mer klarhet i vad det är för sjukdom Pellan har dragit på sig. Efter en natt med 40,5 graders feber, 6 lösbajsblöjor och kräks i hennes samt våran säng så är vi ganska överrens om att det är en magsjuka vi har att göra med. En lätt förkylning eller ett skoskav hade ju varit betydligt trevligare.

Nu försöker jag speedkurera henne allt vad jag kan eftersom jag ska iväg på SPA i Torekov i helgen och inte vill lämna Martin ensam med ett barn som helt okontrollerat läcker vätska i alla utblås.


image description
Personen till höger i bild luktar skit.

(Lägg märke till att det ser ut som att jag har opererat in ETT bröstimplantat. Som att jag skulle göra sillisar och bara hade råd med den ena? Men så är alltså inte fallet. Det är en synvilla.)


Petitesser.

- Maaartin! Kolla vad jag har fixat!

- Vad?

- En tapet till Pellans lekstuga! Den blir perfekt som fondvägg och så målar vi resten vitt! Åh, det kommer bli så jefla fint!

- Lekstuga? Vi har ingen lekstuga?

Va fan. Här kommer jag hem med den perfekta tapeten som jag dessutom FÅTT (tack chefens dotter Matilda för att din vägg var så liten att det blev en massa över till mig) och så ska han hålla på att hänga upp sig på detaljer.     

Från Pip Studio, fast min är i den röda färgställningen.

Vabba schmabba.

Idag är jag hemma med febrig Pellan. Eller ja, halva dagen är jag hemma, sen får Martin byta av så jag kan jobba eftermiddan. Jag vet inte exakt vad för sjukdom vi har att göra med här. Jag har frågat barnet om lite olika symptom och ja, hon verkar ha dom alla.

- Har du ont i huvudet?
- Ja.
- I halsen?
- Ja.
- I knäna? Har du ont i knäna?
- Ja.
- Bukspottkörteln?
- Ja.
- I tunntarmen? Eller är det tjocktarmen som gör ont?
- Ja.
- Ja? Den frågan kan man väl inte svara "ja" på?
- Ja.

Fan, googlar man diagnos på allt det här verkar det ju som att ungen är döende. Bäst att ta tillvara på den här förmiddagen ordentligt, tänker jag.


Orkar ni ens läsa listor? Ja? Nej?

Jag har haft en väldigt händelselös dag idag. Inget alls att skriva om. Så därför tänkte jag svara på en liten lista som jag hittade hos Spiderchick. En lista om att vara förälder. Jag tänkte att den var passande eftersom jag är förälder och så. 

Så, varsågoda.
En liten lista om att vara förälder och så:

1. Vad var det värsta som hände under din förlossning?
Jag har ju inte genomgått nån förlossning, jag. Jag fick min unge utplockad ur ett snitt i magen. Väldigt smidigt och enkelt. Kniv i magen, ut med barnet, sick-sack-sy lite och så - klart!

2. Och det bästa (förutom att bebin kom ut)?
Att bebisen var hel och att Martin inte klippte fel när han gav sig på navelsträngen.

3. Hur startade din förlossning?
Vattnet gick. Inget coolt SPLASH! så att det stänkte och skvätte utan bara lite sipper i brallan. Och Martin var inte hemma så jag fick inte skrika "MY WATER JUST BROKE!" heller. Så jävla ovärt.

4. Vad hade ni aldrig klarat er utan under spädbarnstiden?
Mina brön var ganska användbara. Inget tröstade skrikande unge som mina brön.   

 
Spädbarns-Pellan (3 dagar gammal) använder här patten som kudde. Multifunction.

5. Saknade du magen efter att den försvunnit?
Inte ett endaste dugg. Läkaren hann knappt sy ihop buken innan jag försökte trycka mig ner i mina vanliga jeans UTAN MIDJEMUDD igen.  

 
Tjockmagen två veckor före Elly födelse.


6. Tyckte du att din bebis var fin/söt första gången du såg henne?
När jag fick det blåa, fosterfettiga knytet på mitt bröst tänkte jag "HON ÄR DET FINASTE BARN VÄRLDEN NÅNSIN SKÅDAT!"


Såhär i efterhand undrar jag om man inte får lite nedsatt syn av kejsarsnittsbedövningen?

7. Vart sover ert barn?
I sitt rum. Då slipper vi oroa oss för att hon ska sitta hos sin psykolog när hon blir äldre och prata ut om traumat när hon såg sina föräldrar samlaga. Det känns tryggt.

8. Hur har ni delat/gjort med föräldraledigheten hos er?
Vi har delat lika. Så lika att VI FICK BETALT AV SVERIGES KONUNG! Eller ja, jag vet inte om det är just Kungen som betalar ut jämställdhetsbonusen, men en bonus fick vi. Vad vi ska göra för kul med dom tusenlapparna?

Sten. Vi ska lägga sten.

9. Vad är det bästa med att vara förälder?
Jag älskar allt! Förutom trotsen, tidiga mornar och att det alltid är leksaker överallt. Och blöjbytena. Jag kommer aldrig vänja mig vid bajsblöjorna. Annars - helt jefla fantastiskt.


En liten (okej, lång) text om vänskap.

Igår lyssnade jag på Amanda och Hannah Widells podcast om vänskap (ja, jag är en podcast-knarkare). Dom pratade om hur viktigt det är att ha en nära vän. En bästa-bästis. Nån att skratta med och gråta inför. Nån som man kan luta sig emot när stormen river öppet hav etc. etc.

Jag har som bekant noll vänner. Eller ja, jag har väl nån, jag är ingen eremit. Men jag har ingen som vet allt om mig. Ingen jag skulle gråta inför eller vill ringa till när något roligt har hänt. Och även om jag trivs med att ha det så (vänskap kräver ju så förbaskat mycket underhåll) så kändes det lite sorgligt och ensamt när dom pratade om det sådär romantiserande och härligt.

Nu har jag inte varit vänskapsfri hela livet. Jag har faktiskt haft en bästis. I 16 år hade jag en Fia som jag delade allt med. Som jag samlade hundbajs i plastbyttor med, rymde med och rådfrågade om hångeltekniker. Som visste allt om mig. Men så började vi på olika linjer på gymnasiet och växte isär. Vi rann ut i sanden. No more Hanna & Fia. Så där som det kan bli.

Ja, och sen orkade jag liksom inte uppdatera nån ny på mitt liv. Jag vet inte riktigt hur det skulle gå till? Ska man ställa fram fem flaskor vin, sätta nån stackars sate framför sig och bara "nu jävlar ska vi lära känna varann på djupet så vi kan bli bästisar"?

Fan, var allt var enklare när man var liten. När man samlade lite hundbajs i plastbyttor och blev bästisar på köpet.

Idag har jag...

... bakat den här:





Och sett ut såhär:



Då vet ni.

(Jo, det finns ben därnere även om det inte ser ut så? Jag tänkte bara skriva det så att ni inte tror att ni har hamnat på nån jäkla sjöjungfrublogg.)

Äta inne, bajsa ute?

Idag har jag städat toaletten. I fyra timmar. 
Jag har skurat väggar och tak, tvättat duschkabinen med tandborste och använt så mycket klorin att man blir helt yrslig när man kliver in. Jag har använt så mycket klorin att man tror att man har äntrat ett badhus när man hälsar på här.

Jag har använt så mycket klorin att mina händer är helt sönderfrätta och nagelbanden svider sådär härligt att man bara vill kapa av sig fingertopparna och förvara dom i ett glas kallt vatten bredvid sängen. Och så vaknar man på natten och är törstig, tar en klunk och bara "Va faan va det jag svalde?!". 

Då får man hoppas att det är nått menlöst finger som typ lillfingret man har fått i sig och inte tummen eller pek. Herre, vad handikappad man skulle vara utan toppen på pek. Man bara "Hämta den, NU!" och så står man där och pekar med en liten stump.



  
Toaletten är det enda i huset vi inte har gjort nånting i.  Ja, renoveringsmässigt alltså. Andra saker har vi gjort därinne såklart. Vi går ju inte ut och skiter på baksidan när vi har en toalett inne?

Uppdatering: svidet.

Jag är fortfarande lite öm i skinnet, det är jag. När jag trycker på den brända brösthuden känns det såhär:


Egentligen gör det ännu lite ondare men jag kan inte grimasera mer för då spänner det så mycket i ansiktet. Det är en himla tur att jag passar som röd och svullen ändå. Det är ju inte alla som gör det.

Tydliga tecken.

- Elly smaka!

- Ska du smaka dricka?

- Ja, Elly dricka på bänken.

- Kan du inte sitta kvar i vagnen och dricka?

- Nej, dricka på bänken!





Är det en blivande A-lagare jag har närt vid min barm? Ja, det verkar så.  


En liten lista.

Vem är i rummet med dig?
-Martin. Han frågade precis om han fick sätta sin "Svensk Golf" i mitt tidningsställ i hallen. Haha, vad är det för jefla fråga? "Svensk Golf" läser man och sen lägger man den i pappersinsamlingen.  

Vem fick du ditt senaste sms av?
- Från Lillebror. Det stod "Mexico Got Talent - kan ni hitta den illegala emigranten. Haha. Fy fan". 

Vem tänker du på nu?
- Jag tänker inte på nått annat än svidet i mitt ansikte. Herre, vad jag har bränt mig idag. 

Vem pratade du senast i telefon med?
- Martin. Jag ringde honom på jobbet och frågade när han ville att maten skulle stå på bordet. Jag vet, ibland är jag så himla hemmafruig (Jo, yoghurt och havrepuffar räknas visst som mat.)

Vem önskar du var med dig nu?
- Jag är ganska nöjd med sällskapet jag har. Men det är klart, skulle Alex Schulman knacka på dörren så skulle jag släppa in honom, det skulle jag. Jag skulle i och för sig öppna för vilken kändis som helst. Kanske inte Jocki-boy. Honom vill man helst inte ha inomhus.

Vem är din favoritsläkting?
- Jag tycker om dom allihopa. Men jag umgås väldigt gärna med min farmor.

Var åkte du senast bil?
- Till svärfar Göran på födelsedagsfika. Jag hade bestämt mig för att bara dricka kaffe och inte äta några kakor eftersom mina kläder börjar sitta lite väl tajt. Gick väl sådär med det beslutet. Jag tog av alla sorter samt åt upp Pellans kvarlämnade bulle.

Vad är det bästa med våren?
- Kunna sitta på verandan! Jag älskar verandan och skulle bo där om det inte var så fuktigt och rått om nätterna. Och fågelbajset. Man vill helst inte bo där fåglar bajsar. 

Vad åt du senast?
-  Ja, det var väl den där uppblötta bullen som Pellan lämnade efter sig  (Jag vet! Vem väljer att inte äta upp sin bulle? Jag börjar tvivla på att hon verkligen är min unge.)

Vad är det för färg på dina byxor?
- Dom är svarta. Om man tittar noga kan man även se den rödbrända huden under lysa igenom. Snyggt. Lite ömt, men snyggt. 

Vilken är din favoritfärg?
- Jag är färghandlare, jag kan inte hålla på att favorisera och särbehandla. Men ibland när jag vill verka tuff: svart.

Vilken film såg du senast:
- "Change up" tror jag den hette. Ingen toppfilm, det vill jag inte påstå.

Har du nånsin hånglat i skogen?
- Jamenvisst. Jag hånglar med Martin lite överallt. Och helst så ofta som möjligt. Om jag inte har PMS för då blir jag helt sinnes och hötter med näven och säger "rör mig inte" så fort han kommer nära.

Har du nånsin smugit ut ur ditt hus?
- Jag behöver inte smyga. Martin sover så jävla tungt att jag kan klampa och stampa mig ut utan att han märker nått.

Slut på liten lista.


RSS 2.0