Blödig.

Idag skyltade jag om på jobbet. Satte upp tapet, målade om pallar, spikade upp tavlor och plockade bort utomhusfärgen eftersom hösten uppenbarligen är här. Om ni går förbi kan ni väl ta er en titt och sen skriva "Jo, det var fint" här i kommentarsfältet? Ja? Bra.
 
Hursomhelst.
 
När jag stod där med skruvmejseln i högsta hugg hörde jag nån ropa utanför skyltfönstret. Jag vände mig om och såg en dagisgrupp passera på andra sidan gatan. I en av vagnarna satt min unge med världens största leende och frenetiskt vinkande med sin lille hand.
 
"Titta, där är min mamma! KOLLA! Hej min mamma! Hej mamma! HEJ MIN MAMMA!"
 
Och jag blev så glad av att se henne att jag ropade "HEJ ELLY!" jättehögt innifrån affären och vinkade lika frenetiskt tillbaka. Och så fylldes jag av en sån obeskrivlig känsla av lycka. Och sen grät jag en tår bara för att hon är en så fin unge. Och för att hon kallade mig för "sin". Och för att hon blev så glad. Och för att hon var så söt i sin luftiga frisyr.
 
Herregud, det här moderskapet har verkligen gjort mig blödigare än dom där mörkhyade, lite överviktiga gästerna i Ricki Lake som grät åt ALLT och lärde mig använda uttrycket "Talk to the hand - cuz the face aint listening!".
 

Göllunge.

Jag i Slitz.

Jahaa, här kommer jag med lite bilder från helgen:
 
 
 Vi var på Hultsfreds Marknad. "Fy fan, va jag hatar karuseller" väste Lina när vi entrade tivolit och sen åkte hon den här flyplansgrejen fyra gånger eftersom Pellan sa "Jag vill åka med dig Leeena!"
 
"Här går gränsen, den där otäcka åker jag inte" sa Lina om kaffekoppen och ja, då klämde morfarn ner sig istället och Silvia-vinkade glatt till publiken varv efter varv efter varv.
 
 Vi åkte till stallet och Lina använde Pellan till att mocka skit.
 
På fredagen åt jag Polly till middag - en av fördelarna med att vara över 18 år och ensam hemma. Just den här bilden la jag ut på facebook.
 
Borde jag inte ha gjort. På lördagen ringde Lina och Henke på dörren och hade med sig kinamat. Eftersom "när man är över arton borde man FÖR FAAN fatta att polly inte räknas som näringsrik middag".
 
 Den här bilden tog jag bara för att kunna skriva "Jag i Slitz" som rubrik på det här inlägget.
 
Helgens tack: Tack min ur-familj för att ni tog hand om Pellan och mig när fadern var bortrest på handbollsläger. Ni är bäst i hela världen. På riktigt. Skulle det finnas nått slags Worlds Greatest familjepris skulle ni antagligen vinna.
 
Alternativ Obamas familj. Den verkar också väldigt bra. Stadig och trofast. Levererar bra under press och sånt.

Punkter. Pungter.

- När jag sa "ELLY, nu sitter du ordentligt på stolen annars får du gå från bordet!" högt till ungen när vi åt middag så tittade hon trotsigt på mig och svarade "Mamma. Jag hör FAKTISS."
 
- Jag fasar för hur tonåren kommer bli.
 
- Imorgon åker Martin iväg på träningsläger i en, två, TRE dagar. Om jag fick välja skulle han sitta fastkedjad vid mitt ben hela tiden så jag kunde ha honom nära vart jag mig i världen vänder.
 
- Förutom på toan. Där vill jag helst inte sällskapa.
 
- Jag har lagt till "Ansiktet - Äckligt" på min kvällspromenadlista. Jag skäms lite för det. Önskar jag vore lite mer svår när det gällde musik.
 
- På tal om promenaderna - där är jag också glad att Martin inte är fastkedjad vid mitt ben. Han går så satans sakta.
 
- Och så kan han inte gå om han inte har ett mål? Jag måste alltså lägga upp en rutt om vi ska ut för han vägrar att "bara gå runt planlöst".
 
- Oftast brukar jag välja spelbutiken eller systembolaget som delmål för då raskar han på lite.
 
- Min mamma har köpt sig en ny bil. En silvrig Mini Cooper. Utan tak.
 
- Ja, hon fyller femtio nästa år. Istället för att åka ut och cruisa säger hon att hon åker runt och krisar. 50-års krisar. Hon är för härlig, min mamma.
 
- Nu är det nått med Alex Schulman på ettan. Ni förstår ju att jag måste se det.
 
- Hej på er.