Blödig.

Idag skyltade jag om på jobbet. Satte upp tapet, målade om pallar, spikade upp tavlor och plockade bort utomhusfärgen eftersom hösten uppenbarligen är här. Om ni går förbi kan ni väl ta er en titt och sen skriva "Jo, det var fint" här i kommentarsfältet? Ja? Bra.
 
Hursomhelst.
 
När jag stod där med skruvmejseln i högsta hugg hörde jag nån ropa utanför skyltfönstret. Jag vände mig om och såg en dagisgrupp passera på andra sidan gatan. I en av vagnarna satt min unge med världens största leende och frenetiskt vinkande med sin lille hand.
 
"Titta, där är min mamma! KOLLA! Hej min mamma! Hej mamma! HEJ MIN MAMMA!"
 
Och jag blev så glad av att se henne att jag ropade "HEJ ELLY!" jättehögt innifrån affären och vinkade lika frenetiskt tillbaka. Och så fylldes jag av en sån obeskrivlig känsla av lycka. Och sen grät jag en tår bara för att hon är en så fin unge. Och för att hon kallade mig för "sin". Och för att hon blev så glad. Och för att hon var så söt i sin luftiga frisyr.
 
Herregud, det här moderskapet har verkligen gjort mig blödigare än dom där mörkhyade, lite överviktiga gästerna i Ricki Lake som grät åt ALLT och lärde mig använda uttrycket "Talk to the hand - cuz the face aint listening!".
 

Göllunge.
Publicerat i Allmänt
#1 / / Tildaa:

Jo, de var fint :) men ... Jag har inte sett hur de ser ut me what eveeer :)

#2 / / Anonym:

Popcornfrippan är verkligen ursöt. Hur gullig som helst.

#3 / / Bubbel:

Jamen det är ju bla DET som är så häftigt med att bli mamma - man får lära sig att de känslor man trodde sig känna blir så enormt förstärkta! Man är tydligen kapabel att inte bara älska djupare än man trodde, man inser att man tom skulle kunna döda om så vore för att skydda det lilla livet...:)

#4 / / Michis:

..och jag har blivit så blödig efter jag fått barn så jag nu sitter och gråter av ditt inlägg!!