Leila och jag. Vi.

Idag har vi bakat. Och med vi menar jag att jag har bakat. Pellan är inte mycket till hjälp, det är hon inte. Det blev kolakakor med pepparkakssmak. Hur gott som helst! Och smidigt att göra! Och snabbt!

Man gör typ vanliga kolekaksreceptet men drar i* nejlika, ingefära och kanel oxå. Mycket enklare än att göra vanliga pepparkakor och peppargrisar som benen alltid ofrivilligt amputeras på.

Kolakakor med pepparkakssmak får 4 av 5 julegrisben av mig.


*Drar i och drar i, jag stod och mätte noga med mitt lille teskedsmått. Men det låter mer nonchigt och erfaret att "dra i" ingredienser. Som om jag bara höftar lite på känn. Man vill ju helst vara nån som höftar på känn. Man vill ju vara nån som bara "Recept? Vad är det? Jag kör bara på känsla".



Nu kanske ni tror att jag är sponsrad av ett kolakaka med pepparkakssmak-företag, men det är jag inte. Jag får inte nån som helst ersättning för att skriva detta. (Men vill ni skicka pengar, så varsågoda.)

Good vs. bad.

Martin är iväg på handbollsträning ikväll. 

Det är nackdelen med att vara ihop med en sportkille - det tar så mycket tid! Tisdagar - träning. Onsdagar - bowling. Torsdagar - träning. Och match på en av helgdagarna. Ja, och som om det inte vore nog har han brandövning på måndagar med. Och jour var tredje vecka. Vilket innebär att han inte kan vara hemma själv med Pellan den veckan i fall han skulle få larm. 

Vill jag utföra nån aktivitet utanför hemmet får jag alltså välja på... fredagar. Ja, förutom den där tredje jourfredagen, då måste jag ju vara hemma. 

Fördelen med att vara ihop med sportkille - han är så sjukt snygg in action! Jag är som kärast i min kille när jag sitter på läktaren och tittar på när han skriker "DET DÄR VAR FAAN INTE GULT KORT! HAN RÖRDE HONOM JU INTE, DOMAAARN!".  

Den där snyggheten väger lätt upp min isolering i veckan. Lätt.


Jahaa, då vet ni det.
Hannas kille är borta endel men är väldigt snygg när han skriker. Vill ni skriva ner det nånstans så varsågoda.

uppdatering - konster Pellan kan.

1. Hon kan räkna till tre! Eller jag säger "ett, två..." och så ropar hon "TRE!". Eller ja, hon säger nått som låter som tre, typ "tje". Ibland säger hon i och för sig "blu" också och det är ju inte så likt tre... men va faan, orka hänga upp sig på detaljer - hon är 1 år och kan räkna, det måste vara unikt?

2. Hon kan ta på sig mössan helt själv! Igår tog hon på sig den och gick rakt in i kylskåpet. Sen grät hon i 31 minuter. Själva gråten är väl ingen höjdarkonst men vi skrattade gott när hon dunkade in i kylskåpet, det gjorde vi.



3. Hon hostar på kommando! Kanske den bästa konsten jag har lärt henne. Nästa gång ni träffar henne så fråga om hon har hosta så ska ni få se hur kul det är. Hon håller såklart för munnen, hon är ju väluppfostrad.

4. Hon kan peka ut alla kroppsdelar utan öronen. Om man frågar "var sitter örat" så drar hon sig i håret. Det är inte helt hundra, men hon kan ju inte kunna allt. Hon är ingen jäkla Einstein.



Kan typ allt.