Bröllopsinlägget är här!!
När vi bestämde oss för att vi skulle ha ett bröllop så var vi rörande överrens om att vi inte skulle hålla på att styra så himla mycket, låta det bli som det blir liksom. Ta det som det kommer. HAHA. Ikväll har jag stått i köket med en liten, liten pensel och skrivit bordsplacering snirkligt på en målarduk eftersom "det känns mer personligt med handskrivet" medan Martin har suttit i vardagsrummet och ringt runt för att kolla hur vi ska gå till väga för att kunna ordna frukost till alla gäster dagen efter.
Inget styr my ass.
Andra saker vi har styrt med:
- Plats att ha festen på. Ni har kanske läst i bloggen om alla turer fram och tillbaka med Strandhotellet och asylboendet - i februari fick vi TILLSLUT klartecken och kunde skicka ut inbjudningarna. Som det ser ut nu så gifter vi oss alltså i Båstad och åker sen vidare hit för festligheter:
Jag orkade ej åka till Mellbystrand och fota så jag snodde helt sonika en bild från deras hemsida. Ni förstår ju varför vi ville vara just här på Strandhotellet? Ja, det är klart ni gör.
- Bröllopsklänningen. Alltså, HERREGUD, vet ni hur svårt det är att hitta en klänning som inte är av siden (om det blanka tyget nu heter det?), som inte är ryschpyschig, inte dyr, gärna med lite spets och som får mig att se svinsmal och svinsnygg ut? Det är helt jäkla omöjligt?? Tydligen kan man inte kräva att ett vitt tyg ska utföra mirakel. Men nu hänger det i alla fall en klänning från fantastiska Zetterberg Couture uppe i sovrummet.
- Möhippan. Den har ju inte jag styrt med, men jag har drabbats. Av två stycken! Det här jag brukar skriva om att jag inte har några vänner - sån jäkla underdrift. Jag har fan ett helt gäng fantastiska tjejer runt mig.
Obligatorisk möhippespegelselfie. Pannan ni ser där över mig är min syrras. Hon är vad man kallar "inte så glad i att vara med på kort".
- Festprogram, vigselprogram och inbjudningar. När vi började skriva allt sådär formellt och staplade upp informationen som man ska enligt bröllopslagboken så tittade Martin på mig och bara "Va fan, skriv sådär som du brukar. På ditt sätt." Och det var ju en jävla lättnad. Tills jag fick min sedvanliga prestationsångest och försökte göra ALLT personligt. Det är svårt att skriva "citronrostad potatis" på "mitt sätt", det kan jag meddela.
- Bordsplaceringen. Ni som tycker att Vimmerbytidningens sudoku är lite klurigt - försök placera ut 60 personer runt 8 bord där alla ska trivas och gärna ha nått gemensamt med alla sina bordsgrannar. Man bara "Var sätter vi den här personen som gillar SAAB och skrot?". Det finns fan inget svar på den frågan.
- Barnvakt, färdmedel från kyrka, fotografering, val av psalmer, musik, brudbukett, ring, såpbubblor att blåsa osv, osv. Har vi ens fixat klart allt det här? Jag vet inte. Jag ORKAR INTE TÄNKA PÅ NÅTT MER ÄN ATT SÄGA JA I KYRKAN.
För det är fan det jag längtar efter mest just nu. Att stå där framme vid altaret och säga ja till min Martin. Och att äta bröllopstårta. Och dansa med mina vänner. Och bli hyllad i flera tusentals kärleksfulla tal.