När allt skiter sig. (Nej, ingen har fått kalla fötter)
Vi har bestämt att vi ska gifta oss i Mellbystrand, det vet ni ju. Det är mitt favoritställe på jorden och jag har lyckats påverka Martin till att tycka det också. Alltså, jag behövde verkligen inte kämpa hårt för att göra det. Jag tog ner honom till stranden, satte honom i en solstol framför solnedgången, bjöd på bärs och viskade "Du älskar Mellbystrand" upprepade gånger med sån här väsande hypnotisörröst och ja, sen var det fixat.
När Martin sen friade till mig frågade han inte bara om jag ville gifta mig, utan om jag ville gifta mig specifikt i Mellbystrand. Och det ville jag ju. Och ni vet ju storyn, vi bokade Strandhotellet (vår favoritplats förutom stranden), kyrka och skickade ut Save The Date-kort. Och sen kom den här härliga nyheten:
Ni förstår ju att jag började gråta (jag grät i och för sig till Sweet Home Alabama härom kvällen med, så det säger inte så mycket). Vi har byggt upp hela vårat bröllop runt det här stället. Bestämt menyn efter vad vi brukar äta där på somrarna osv. etc. osv. Men det löste sig! Javisst, underbara Andreas som är en av krögarna tog kontakt med mig på instagram, ringde upp och berättade att Bostadsrättsföreningen skulle köpa nyttjanderätten och låta dom fortsätta driva verksamheten. Nu var det bara lite pappersarbete kvar och förra måndagen gick dom äntligen ut officiellt med att Strandhotellet skulle leva vidare. Jag suckade en så kraftig lättnadenssuck att Pellans hår och kjol fladdrade till i vindpusten.
MEN SÄG DEN GLÄDJE SOM VARAR.
I fredags ringde jag hem till Martin och bara "Har du ringt turistbyrån i Laholm? Vi måste kolla BLA BLA BLA, TJAT TJAT TJAT" och han bara "Nej, jag har inte ringt. Jag sitter nämligen på Hallandspostens hemsida just nu och ja, det ser inte ut som vi har nånstans att vara trots allt" och jag bara "SAY WHAAAAT?" (alla som är lite gangstah säger så).
Och jag klickar mig in på hemsidan och läser att bostadsrättsföreningen inte har fått fram pengarna som krävs. Tidsfristen har gått ut, blivit förlängd och gått ut igen. Tomas Carlsson (som har nyttjanderätten nu) verkar göra allt för att få ut krögarna och vi står utan lokal. Och jag vet inte om det är helt kört. Jag vet inte ett dugg. Vi kan inte skicka några inbjudningar och vi vill inte skjuta på nånting ifall det skulle lösa sig.
Och nu tycker ni säkert vi är larviga, men vi vill fan inte tänka om. Vi kan inte det. Vi vill inte fira vår kärlek nån annanstans. Om det bara vore själva ceremonin och löftena som var viktiga kunde vi lika gärna dra till Skansen på sånt här Bröllops-drop-in. Eller Las Vegas kanske. Det känns ju i alla fall lite glammigare att gifta sig framför Elvis än framför nån jävla järv i en djurpark.
Men neej vad tråkigt!! :( Klart ni inte vill tänka om, det är ju ert BRÖLLOP! Finns ju en anledning till att ni valt just det stället, och då är det ju inte bara att "tänka om" såklart! Håller alla tummar för att det ska lösa sig för er!