Det kommer nog gå... bra, det där födandet.
Samtal i bilen, efter att precis ha sett en förlossningsfilm på Föräldragruppen:
Martin: Alltså, såg du...
Jag: Jag såg.
Martin: Men allvarligt, fy faan.
Jag: Så jävla hemskt.
Martin: Kan man vara fulare än hon som födde?
Jag: Varför hade hon massa tofsar i håret?
Martin: Och hennes underbett, in med na i duschen och hon drunknar.
Jag: Om jag är sådär ful när jag föder får du säga till mig.
Martin: Sätter du upp sånna färgglada tofsar i luggen, då lovar jag att dra ut dom. På stört!
Jag: Tack älskling.
----
Martin: Vad tyckte du annars då? Om själva förlossningsgrejen menar jag?
Jag: Äh, jag vet inte. Jag störde mig mest på hennes frisyr. Du då?
Martin: Jag hade svårt att koncentrera mig på nått annat än underbettet.
Vi vet hur man fokuserar på rätt saker, vi.
Med tanke på att du förmodligen kommer ha en binda lång som E4:an och hasa omkring i en särk sydd efter en trehundrakilos sumo efter alltihop så kan det kanske kännas skönt att vara snygg vid krystningarna och så :).
Äh, det kommer gå skitbra. Jag vet riktigt många som faktiskt inte tyckte att det gjorde så himla ont att föda, och som det gick fort för.
En asbra sak med att fött barn är att man i minst ett år framöver bara kan ge en låååång blick och muttra lite så fort någon klagar över förkylning eller skoskav eller brutet ansikte. Det är värt alltihop bara det. Det är fan RESPEKT att ha fött en unge!