Deppig söndagslista.
- Pellan spydde 18 gånger i fredags. Jag vet, stackars unge!
- Hon var en sån jäkla tuffing. Höll skenet uppe och skyndade sitt bästa för att hinna till toa eller kasta sig över hinken när det var dags.
- Men jag kramade ändå ur ett antal trasor med kräks, det gjorde jag. Och skurade golvet ett flertal gånger. Och tvättade kuddar och delar av soffan och duschade barnet och tröstade barnet och försökte hålla det andra barnet sysselsatt med annat.
- Sen kom Martin hem från jobbet och då ville jag länsa alla mina sparkonton och skänka varenda krona som nån slags uppskattning till alla ensamstående föräldrar. Hur överlever man när ingen kommer och byter av?
- Sen kom jag på att vi ska köpa nytt värmesystem till huset och behöver pengarna dit. Plus att jag vill köpa ett nytt skrivbord till övervåningen.
- Men det är ju tanken som räknas och i den var jag ju väldigt givmild.
- I lördags var Pellan helt utslagen och låg bara i soffan och yrade och sov om vartannat medan vi följde Paris-tragedin via TV:n.
- FY FAN.
- Det är det enda jag kommer på att säga.
- FY FAN för människor som tar sig rätten att bestämma när någon annans liv är över. Som i lugn och ro laddar om sitt vapen 3-4 gånger och bara... dödar. Dödar någons syster, någons farbror, någons flickvän, någons mamma. Personer vars enda misstag var att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.
- FY FAN för att min dödsångest och känsla av att döden hela tiden finns bakom hörnet snart är befogad. Man kan ju inte känna sig trygg nånstans.
- FY FAN för att alla muslimer nu ska behöva utstå misstänksamma blickar och känna sig förföljda för nått GALNINGAR har gjort i deras religions namn.
- Och FY FAN för den sorg så många känner i Frankrike just nu. Den går inte ens greppa och jag är så jävla lyckligt lottad som har en magsjuka som största problem just nu.
- FY FAN.
- Sak jag ska göra nu som inte bekämpar terrorism men förhoppningsvis den där kräksjukan: Lägga i nya lakan i alla sängar och skura hela jävla huset med klorin.
FY för magsjuka, vi är dock löjligt förskonade från det men det är inte kul när det händer. Jag var ensam i 12 år med barnen innan jag träffade sambon (och vi fick en liten sladdis), först 8 år med varannan vecka och sen resten av tiden själv dygnet runt, varje minut varje sekund, aldrig någonsin nån barnvakt. Det som är så konstigt är att när man är det är det så enkelt för det är liksom bara så det är, när man har någon och denne någon åker iväg blir man helt handfallen =) Men att ha magsjuka själv när man inte har någon hjälp med barnen och får sitta på toaletten mitt i natten och amma.. det är ju inte nån dans på sommaräng direkt ;) Nu är sambon lastbilschaufför så han är bara hemma på helgerna.. tur jag är van att vara ensam =)