Färdig. FFS!

I fredags när jag jag äntligen var nöjd med finishen på bordskivan och utmattad skulle till att sjunka ner på mina nya fina stolar så kände jag att... bordet var alldeles för högt. Va fan?! Som nån liten Nils Karlsson Pyssling fick jag sitta där med armarna uppe vid öronen för att nå tallriken. Om jag var nära att börja gråta då? Ja, det skulle man kunna säga. 
 
Men då gjorde jag som jag alltid gör när livet känns riktigt jävligt - jag ringde min pappa. Och han gjorde som han alltid gör - han löste mitt problem. Javisst, han tog fram nån kap och mätte och gjorde kilar och sågade och slipade och gjorde benen 3 cm kortare och nu är det ta mig fan perfekt.
 
Ni tror mig inte? NEJ, MEN KOLLA HÄR DÅ:
 
Jag trodde inte att jag var en person som har bröllopsbilder uppsatta på väggen hemma - men se där hänger en. Och det kan hända att jag har en i bokhyllan med: 
 
Men sen är det slut på tramset! Ja, förutom den här stora 50x70-tavlan jag har hängt i trappan då. Men det är bara på våra fötter så jag tänker att den inte räknas.
 
Fotocred bröllopsbilder: Beatrice Bolmgren.
 
Så, vad tycker ni nu då? Godkänt väl?
Publicerat i Allmänt
#1 / / Linda:

Vad fint det blev! :)

#2 / / Frida:

Wow! Supersnyggt bord verkligen! :D

så fint heja pappa

#4 / / Annorlunda:

Psykisk ohälsa! Vi ska bekämpa den!Vi måste börja ta psykisk ohälsa på allvar!
Alltså verkligen. Mina problem och min historia har sett helt annorlunda ut, men faktum kvarstår som du säger att vi måste acceptera även psykisk ohälsa. .. Det är absolut ett viktigt ämne och det kommer ta lång tid att komma ifrån oförståelsen och kommentarerna om att "rycka upp sig". Men man måste också börja någonstans, i det här fallet kan det vara just att våga prata om det. .. Någonting som därför blivit viktigare med åren är att försöka acceptera att det inte alltid är det fysiska som satt stopp i olika situationer. Det är dock någonting som inte är lätt, speciellt inte i det samhället vi lever i idag. Ligger du hemma med en ilsken migrän, feber eller halsfluss finns det ingen som ifrågasätter varför du inte gått till skolan eller jobbet den dagen. Att sjukanmäla sig är vid sådana tillfällen socialt accepterat.
Att däremot sjukanmäla sig på grund av att man ligger hemma med bottenlös ångest är däremot inte socialt accepterat. Detta är någonting som måste förändras. Vi måste lära oss att ta psykisk ohälsa på lika stort allvar som fysisk ohälsa. Förstå att den orsakar precis lika mycket svårigheter. .. Men jag hoppas, hoppas verkligen så jävla mycket att vi ska komma ur det här stadiet där psykisk ohälsa är någonting man måste skämmas för. Att det ska sluta vara någonting som vi inte vågar prata om. Så att mina barn den dagen de mår psykiskt dåligt, vilket jag hoppas att de aldrig någonsin ska behöva göra, ska våga komma till mig och säga som det är istället för att skylla på magont eller halsont som de egentligen inte har. Det är långt dit och krävs otroligt mycket för att lyckas nå dit. Men det går, det måste gå.

#5 / / emma:

Hej, superfint blev det!
Undrar bara, var är mattan ifrån? Om du har tid får du mer än gärna svara mig på min mejl!

Svar: Den är från MIO :)
Hanna

#6 / / Tilda Barkselius:

Blev superfint verkligen!

Svar: Tack!
Hanna

#7 / / Biggeros:

Jätte snyggt bord!!!!!

#8 / / Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm:

Så fint ni har det :)