Ny MERA-krönika!

Den här texten skrev jag när jag trodde allt var frid och fröjd och vademecum (eller vad det nu är man säger) men om ni tittar in om nån timme så ska jag berätta varför bröllopet håller på att ställas in. Men tills dess; ett stycke krönika:
 

Jag ska gifta mig i år. På riktigt alltså. Det är inte så att jag har som nyårslöfte att ”2015 ska bli året då jag gifter mig” utan jag har blivit friad till. Fått en ring och allt. Eller ja, egentligen har jag fått två – och lyckats tappa båda (jag kan inte rå för att jag titt som tätt drabbas av akut fingeravsmalning som gör att ringar obemärkt bara faller av mig.) så jag har ingen just nu. Men i själen och hjärtat är jag förlovad, som vi ringtappare brukar säga.  Men det ska ni veta, att det här med att anordna ett bröllop, det är fasen inte gjort i en handvändning. För att ni ska få ett litet hum om vad jag har att stå i tänkte jag dela med mig av min ”Att göra inför giftermålet”-lista. Varsågoda:

1.       Lära vårt minsta barn att gå. Vi har tänkt att våra två döttrar ska gå in i kyrkan först och vara sådär söta att folk lägger huvudet på sned och blir tårögda och så. Men som situationen ser ut nu så blir det en som gulligt promenerar altargången fram och en som liksom hasar sig fram på armbågarna. Det kommer inte riktigt ge samma gråtmilda effekt, tänker jag.

 

2.       Skriva om en låttext. Vi vill spela Håkan Hellströms ”Gårdakvarnar och skit” i kyrkan. Den är fantastisk fin och låtraden ”jag går inte isär när jag går med dig” har en speciell betydelse för oss. Däremot känns raderna ”Det kommer inte alltid att vara vi två” och ”jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen” inte helt passande när man precis ska till att lova varandra evig trohet tills döden skiljer en åt.

 

3.       Hitta en duktig tatuerare med portabel tatueringsmaskin (eller vad de nu använder för verktyg). Nej, jag ser ingen annan utväg på det här med ringen än att jag ristar in den saten i huden. Vi låter det bli en del av ceremonin helt enkelt. Jag trär på Martin hans ring, ser honom kärleksfullt i ögonen och han bara… backar undan och låter tatueraren börja jobba.

Ja, och utöver det här är det ju massa andra småsaker att ordna med, som att boka kyrka, lokal, präst, beställa hindersprövning, skicka inbjudningar, hitta boende till gästerna, bestämma meny och så vidare. Men det får min blivande man ta hand om. Herregud, jag kan ju inte göra allt. Skriva om bitar ur en låttext och lära ett omotiverat barn att gå är inte gjort på en dag direkt.

Publicerat i Allmänt