Stuck.

Såg ni filmen igår?
 
Jag skickade upp Martin att titta på fotbollen i sovrummet så jag kunde gråta ifred. Och som jag grät. Herrejösses. Tårarna rann från kinderna och ner i halsgropen där dom bildade en liten, liten pool.
 
Där var tårpoolen. Nu har den absorberats upp av huden.
 
För övrigt så har jag en hårsnodd i håret som inte går att få bort. Sitter som berget. Intrasslad som satan. Som det ser ut nu kommer den få sitta där resten av livet. Om jag nånsin kommer gifta mig så kommer jag alltså skrida uppför altaret med en hårsnodd hängande i bakhuvudet. Det är ju inte exakt vad jag hade tänkt mig.
 
Publicerat i Allmänt
#1 / / Anette:

Jag såg sista halvtimmen eller nåt, tack vare att du hade bloggat om den ;)
Men det är helt sanslöst vad jag tjöt, tårarna trall å jag buade (va kallas det för?!) högt mellan varven...! Den är så sjukt bra! Man inser hur lyckligt lottad man verkligen är ❤

Svar: Jag klarar inte av filmer där barn dör eller är drabbade så den är precis "rätt" sorglig för mig. Men det är fan ingen första-dejten-film. Man ser ju ut som fan efteråt! :)
Hanna Stenbäck