Jahaa ja.
Igår var jag på kalas hos svåger Mathias. Jag hade kjol och lockigt hår - som sig bör på kalas. Jag försökte ta en bild på det med - som sig bör när man är bloggare - men alltså, vet ni hur svårt det är att ta en normal bild på sig själv? Svinsvårt.
Den här bilden är ju mest en smutsig spegel och en stor hand. Men man ser ju lockarna. Och lite av kjolen. Oklart vad jag gömmer bakom ryggen? Kanske nått djur? En snäcka? Jag vet inte. 
Här ser man ju kjol! Och smutstvätt. Och obäddad säng. Och min snyggaste fotomin.
"Se svår ut Hanna!" tänker jag jämt när jag tar kort och så ser det ut som jag är förvånad med plutande läppar. Och ja, det är klart, den minen är ju svår - svår att förstå.
Här! Man ser kjolen. Man ser håret och minen är svår.
Jag står kanske lite bredbent, ser lite drogad och "sträckbänkad" ut men va fan - allt kan inte vara perfekt. Man får vara nöjd när nått klaffar.
Kalaset ja. Det var det vi pratade om. Vi var hemma vid 02.45! Jag kunde dra tillbaka klockan vid tidpunkten man faktiskt ska dra tillbaka klockan. Så sent har jag inte varit vaken sen... länge. Kanske festivalen 09? Då var jag vaken till 5 nångång. Men då behövde jag i och för sig inte gå upp med tovigt barn som skrek "Mamma!" vid 07.20.
Jahaa. Det var mest det jag ville säga.
Jag var vaken länge igår. Jag hade kjol, lockigt hår och var vaken länge.